Min whiskyresa – därför fastnade jag för Deanston whisky
Mitt intresse för whisky har alltid funnits där i bakgrunden, men de senaste tio åren har det vuxit sig starkare – och särskilt de senaste två–tre åren har passionen blommat ut på riktigt. Allt började med en whiskyresa till Skottland på min 50-årsdag, en resa som förändrade mitt sätt att se på whisky och ledde mig till Deanston whisky – destilleriet som jag sedan dess håller varmt om hjärtat.
Varför jag fastnade för Deanston whisky
Vi besökte flera destillerier på resan, men det var på Deanston jag fastnade. Platsen i sig var speciell: ett gammalt väveri från 1700-talet som byggts om till destilleri, med floden Teith som rinner precis intill. Man kände historien i väggarna och hur ett helt samhälle en gång vuxit fram där kring fabriken.
Platsen vid floden Teith
Att stå i de stora hallarna och veta att allt en gång drevs av vattnet utanför gav en särskild stämning. Det var som om platsen bar vidare energin från industrin in i whiskyns värld, utan att förlora känslan av hantverk och närhet till naturen.
Porteus-kvarnen som fortfarande mal
En detalj jag verkligen fastnade för var kvarnen. Deanston använder fortfarande en klassisk Porteus malt mill, en äldre kvarnmodell som bara finns kvar på några få ställen. Nästan alla andra har pensionerats eller hamnat på museum, men här maler den fortfarande malten dag efter dag. Det kändes som ett tydligt tecken på respekt för traditionen.
En liten filmsk detalj
Som grädde på moset hade destilleriet varit med i filmen Angels’ Share. Bland tunnorna stod ett fat signerat av filmteamet. Inget avgörande i sig, men det gav platsen ett extra lager av berättelse och charm.
Så smakar Deanston för mig
Det som verkligen gjorde att Deanston stannade hos mig var whiskyn själv. Den har något speciellt: rund, lite vaxig, med inslag av honung och frukt. En smak som både är mjuk och komplex på samma gång. Sedan dess försöker jag alltid ha en flaska hemma. Inte alltid, men nästan.
Hur jag njuter av whisky
För mig handlar whisky om smak, doft och upplevelse. Jag jagar inte batchnummer eller pannornas vinklar. Det är roligare att jämföra en len irländare med en söt bourbon eller en rökig Islay och känna hur olika uttryck tar plats i glaset. Läs mer på [intern länk här].
Sammanfattning
När jag tänker tillbaka på resan till Deanston minns jag doften i lagerhusen, ljudet av kvarnen, floden utanför och smaken av en whisky som blivit en självklar del av mitt liv. Det var där min passion tog fart på riktigt, och den resan fortsätter än idag – ett glas i taget.
