Tartan – Historia & Klaner
Tartan är ett rutmönster som förknippas med Skottland, kiltar och skotska klaner. Bakom rutorna finns en lång historia av vävhantverk och klädsel, men också berättelser om människor, platser och tillhörighet.
Här får du en inledande översikt över de tidiga rutiga tygerna, kiltens ursprung och hur tartanmönster kom att kopplas till skotska klaner och familjer.
För mig är tartan mer än ett vackert tyg. Det är ett sätt att bära historia, visa samhörighet och uttrycka personlighet. Traditionen lever vidare både genom äldre mönster och genom nya tartaner som får betydelse för dem som bär dem.
Vad är tartan?
Tartan består av färgband som korsar varandra och bildar ett återkommande rutmönster. I ett traditionellt tartantyg vävs färgade trådar samman i varp och inslag. När olika färger möts uppstår ytterligare nyanser, vilket ger tyget dess karakteristiska utseende.
Vanligen återkommer samma färgföljd i båda riktningarna. De breda färgfälten och de smalare linjerna bildar tillsammans en upprepning som kallas ett sett.
Två tartaner kan innehålla samma färger men ändå vara tydligt olika. Färgbandens ordning, bredd och proportioner är lika viktiga som själva färgvalet.
Tartan är alltså ett mönster, medan kilten är ett plagg. Tartan används också till bland annat plädar, halsdukar, slipsar, byxor och inredning.
Tidiga rutiga tyger i Skottland
Rutiga vävnader fanns långt innan dagens namngivna klantartaner. Ett ofta omtalat tidigt fynd är det så kallade Falkirkfragmentet, som brukar dateras till omkring 200–300-talet e.Kr. Det är ett enkelt rutigt ulltyg med ljusa och mörka trådar.
Fyndet visar att rutiga tyger förekom i det område som i dag är Skottland under romersk tid. Det visar däremot inte att dåtidens människor använde samma tartansystem som senare kom att förknippas med skotska klaner.
Det är därför viktigt att skilja mellan gamla rutiga vävnader och de särskilda mönster som i dag bär namn efter familjer, klaner eller platser.
Från vävt tyg till högländsk klädsel
Tartan fick med tiden en stark anknytning till de skotska Högländerna. Tygernas utseende påverkades av tillgången till ull och färgämnen, vävarnas arbete, handel och beställarnas önskemål.
Lokala skillnader kunde uppstå, men det betyder inte att varje dalgång eller klan alltid hade ett enda bestämt mönster. Människor kunde använda olika rutiga tyger, och samma slags mönster kunde förekomma på flera håll.
Klädseln kunde vara praktisk och anpassad till vardagen, men också påkostad och användas för att uttrycka ställning. Bilden av äldre högländsk dräkt som enbart enkel arbetsklädsel blir därför alltför begränsad.
Kiltens ursprung – den stora bältade pläden
En föregångare till dagens kilt var den stora bältade pläden, ofta kallad belted plaid eller great kilt. Den är belagd i högländska sammanhang från slutet av 1500-talet och blev framträdande under de följande århundradena.
Plagget bestod av ett större stycke tyg. Ett nedre parti ordnades i veck och hölls på plats med ett bälte, medan det återstående tyget kunde draperas över överkroppen eller axeln.
Det var alltså inte en färdigsydd kilt av dagens modell. Tyget ordnades när plagget togs på och kunde anpassas efter väder, arbete och behov.
Den bältade pläden visar hur nära den äldre klädseln låg själva vävnaden: ett stort tygstycke kunde samtidigt bilda ett nedre plagg och ge skydd åt överkroppen.
Den mindre kilten växer fram
Den mindre kilten, på engelska ofta kallad small kilt och på gaeliska fèileadh beag, omfattar den nedre delen utan den stora plädens övre tygstycke. Den utvecklades under en period då olika former av högländsk klädsel användes parallellt.
Under 1700-talet blev den mindre kilten allt tydligare etablerad. Med tiden utvecklades också konstruktionen mot plagg där vecken syddes fast.
Det finns en välkänd berättelse om att engelsmannen Thomas Rawlinson skulle ha uppfunnit den mindre kilten för arbetare i Högländerna. Den bör inte behandlas som en säker och fullständig förklaring till plaggets ursprung. Kiltens utveckling är mer sammansatt än berättelsen om en enda uppfinnare.
Dagens kilt är vanligen ett tillskuret och sytt plagg med ett slätt överlappande framparti och veck runt sidorna och baktill. Den har vuxit fram genom både civil och militär användning.
Hur kopplades tartan till klaner och familjer?
En skotsk klan var historiskt en social gemenskap under en klanledare. Släktskap hade betydelse, men alla som hörde till gemenskapen behövde inte vara nära biologiska släktingar eller bära samma efternamn.
Tartan kunde uttrycka samhörighet, men dagens ordnade system där ett klannamn förknippas med ett eller flera bestämda mönster växte fram över tid.
Under 1700- och framför allt 1800-talet blev kopplingen mellan namngivna tartaner och skotska klaner och familjer tydligare. Väverier, klanledare, föreningar och författare bidrog på olika sätt till att mönster namngavs, dokumenterades och spreds.
Det innebär att en klantartan kan vara en viktig och etablerad symbol utan att dess exakta mönster kan följas tillbaka till medeltiden. Mönstrens dokumenterade ålder och bakgrund varierar.
En klan kan ha flera tartaner
Det finns inte alltid bara en tartan för ett klannamn. En klan eller familj kan förknippas med flera olika mönster och färgutföranden.
Vissa skillnader gäller själva mönstret. Andra gäller hur ett och samma mönster återges i färg. Därför behöver man titta närmare på både namnet och tyget för att förstå vad som skiljer två alternativ åt.
Efternamn och släktskap
Ett efternamn kan vara en utgångspunkt för att undersöka en möjlig klananknytning, men namnet ensamt bevisar inte ett visst släktskap.
Det förekommer också förteckningar över familjenamn som förknippas med en klan, ibland kallade septs. Sådana förteckningar behöver förstås i sitt historiska sammanhang och ersätter inte släktforskning.
Alla tartaner tillhör inte en klan
Även om klantartanerna är välkända representerar tartan många andra slags gemenskaper.
- Klan- och familjetartaner förknippas med en namngiven klan eller familj.
- Distrikts- och regiontartaner har anknytning till en plats eller ett geografiskt område.
- Regementstartaner hör samman med militära förband och deras traditioner.
- Organisationstartaner kan representera föreningar, företag och andra verksamheter.
- Personliga tartaner och minnestartaner kan skapas för en person, ett jubileum eller ett särskilt ändamål.
Tartan kan därmed uttrycka familjeanknytning, geografisk hemhörighet, ett gemensamt intresse eller en personlig berättelse.
Färgvarianter – Modern, Ancient och Weathered
När man väljer tartantyg möter man ofta benämningar som Modern, Ancient, Muted och Weathered. De beskriver vanligen olika färgutföranden av ett mönster.
- Modern brukar ha djupare och kraftigare färger.
- Ancient brukar ha ljusare och mjukare färgtoner.
- Muted brukar ha mer dämpade nyanser.
- Weathered brukar ge ett jordnära och åldrat färgintryck.
Benämningarna är inte en säker datering. Ett tyg som säljs som Ancient är inte automatiskt ett äldre mönster än ett som säljs som Modern. Färgåtergivningen kan också skilja sig mellan väverier.
Dress och Hunting
Benämningarna Dress och Hunting förekommer också. Dress-varianter har ofta större inslag av vitt eller ljusa fält, medan Hunting-varianter ofta har mer grönt och blått.
Namnen innebär inte någon allmän regel om att Dress alltid ska användas till högtid eller Hunting enbart vid jakt. Bakgrunden behöver bedömas för den enskilda tartanen.
Färgernas betydelse
Det finns ingen gemensam färgkod som gäller för alla tartaner. En viss färg har alltså inte automatiskt samma symboliska betydelse i varje mönster.
En formgivare kan däremot ha valt färger för att representera exempelvis ett landskap, en verksamhet eller en personlig anknytning. När sådan symbolik finns dokumenterad hör den till just det mönstret.
Vem får bära vilken tartan?
Många vanliga tartaner bärs även av personer utan släktanknytning till den klan eller familj som namnet syftar på. Intresse för Skottland, uppskattning av mönstret eller anknytning till en plats kan vara skäl till valet.
Det finns samtidigt särskilda tartaner där användning eller tillverkning omfattas av begränsningar eller uttryckliga önskemål. Det gäller därför att kontrollera bakgrunden om man väljer ett personligt mönster eller en tartan med särskild anknytning.
Att bära en klantartan innebär inte i sig att man blir medlem i klanen. Klädsel, släktskap och medlemskap är skilda frågor.
Respekt börjar med att känna till vad man bär och att inte göra anspråk på en tillhörighet som man inte har.
Att kombinera tartan och andra plagg
En kilt och en pläd i samma tartan ger ett sammanhållet uttryck, men historiskt har människor också kombinerat olika mönster. Det har inte alltid funnits ett krav på att jacka, kilt och pläd ska vara identiska.
I dagens klädsel är tillfället och eventuell klädkod en bra utgångspunkt. En enfärgad skjorta, tröja eller jacka kan låta tartanen stå i centrum, medan andra kombinationer ger ett mer färgstarkt uttryck.
För mig har kilten en självklar plats både i vardagen och vid högtid. Samma tartan kan få olika karaktär beroende på vad den kombineras med och i vilket sammanhang den bärs.
Tartan i dag – ett levande mönsterarv
Tartantraditionen fortsätter att utvecklas. Äldre mönster används vidare, samtidigt som nya skapas för människor, platser och gemenskaper.
The Scottish Register of Tartans ger möjlighet att söka efter registrerade mönster och läsa uppgifter om deras formgivning och bakgrund. En registrering dokumenterar en tartan, men är inte i sig ett bevis på att mönstret har gamla historiska rötter.
Det är just mötet mellan historia och fortsatt användning som gör tartan intressant. Traditionen bevaras genom dokumentation och hantverk, men också genom att tygerna faktiskt bärs.
Fördjupning: tartanens historia
Den här sidan ger en första översikt över tartan, kiltens ursprung och kopplingen till klaner och familjer. På den historiska fördjupningssidan följer berättelsen om jakobiterna, dräktförbudet efter Culloden, militärens betydelse och 1800-talets stora intresse för tartan.
Där behandlas också bröderna Sobieski Stuart och hur romantiska föreställningar kom att påverka bilden av de skotska klanmönstren.
Läs vidare: Tartanens historia – från högländsk dräkt till klanmönster
