Tartanens historia – från högländsk dräkt till klanmönster
Tartanens historia rymmer betydligt mer än färgade rutor och gamla klannamn. Här möts vävhantverk, vardagsliv, politiska konflikter, militär tradition och ett växande intresse för allt som uppfattades som skotskt.
En del av historien är gammal och väl belagd. Annat har formats långt senare, ibland genom romantiska föreställningar och ibland genom rena påhitt.
För mig gör det inte tartanen mindre intressant. Tvärtom blir traditionen rikare när man lär känna både hantverket och berättelserna bakom den.
Rutiga tyger före klantartanerna
Rutiga vävnader har funnits länge, både i Skottland och på andra håll i världen. Själva principen är enkel: färgade trådar i varp och inslag skapar ett återkommande mönster när de korsas.
Det betyder däremot inte att det från början fanns ett system där varje skotsk klan hade sin egen bestämda tartan.
Tillgången till garn och färgämnen, vävarnas arbete och beställarnas önskemål påverkade hur tygerna såg ut. Lokala och regionala skillnader kunde förekomma, men bör inte förväxlas med ett allmänt regelverk där varje område eller klan alltid använde ett enda mönster.
Tartanens långa historia och dagens system med namngivna klantartaner är därför två sammanhängande, men olika, delar av berättelsen.
Tartan som klädsel och identitet
Med tiden fick tartan en allt starkare koppling till Högländerna. Tyget användes i kläder som skulle fungera i vardagen, men kunde också uttrycka status och samhörighet.
Den större, bältade pläden – ofta kallad belted plaid eller great kilt – förenade ett veckat nedre parti med tyg som kunde draperas över överkroppen. Den visar hur nära klädseln kunde ligga ett större stycke tyg som ordnades och bars efter behov.
Samtidigt vore det missvisande att beskriva all äldre högländsk dräkt som enkel arbetsklädsel. Förmögna personer kunde använda påkostade tyger och tillbehör, och klädseln kunde tydligt markera ställning.
Det fanns inte heller någon allmän regel om att alla delar skulle ha samma tartan. Historiska avbildningar visar personer som kombinerade olika mönster i exempelvis jacka, kilt och pläd.
Den äldre klädseln följde alltså inte alltid den samordnade helhet som många i dag förknippar med en kiltutstyrsel.
Jakobiterna och tartanens politiska betydelse
Under jakobiternas försök att återföra huset Stuart till tronen fick högländsk dräkt och tartan en tydlig politisk laddning.
Tartan kunde uttrycka stöd för jakobiternas sak och användes också för att framhäva Charles Edward Stuarts anknytning till Högländerna. Han är mer känd som Bonnie Prince Charlie.
Men tartan bars inte enbart av jakobiter. Skotska förband i brittisk tjänst använde också högländsk dräkt. Samma tygtradition kunde därmed förekomma på olika sidor av konflikten.
Tartanens betydelse berodde på vilka som bar den, i vilket sammanhang och med vilket budskap.
Culloden och förbudet mot högländsk dräkt
Efter jakobiternas nederlag vid Culloden 1746 infördes lagstiftning som begränsade användningen av högländsk dräkt. Förbudet började gälla 1747 och omfattade civila män och pojkar i Skottland.
Kvinnor omfattades inte, och officerare och soldater i brittisk militärtjänst var undantagna.
Lagstiftningen riktade sig mot högländsk klädsel och begränsade också användningen av tartan i vissa ytterplagg. Den var en del av försöken att bryta motståndet i Högländerna och försvaga symboler för politisk samhörighet.
Det var alltså inte ett allmänt förbud mot allt rutigt tyg eller mot varje användning av tartan.
Den skillnaden är viktig. Den förenklade berättelsen om att ”tartan förbjöds” döljer både vilka som berördes och vad lagstiftningen faktiskt riktade sig mot.
Förbudet hävdes 1782.
Militärens betydelse för tartanens utveckling
De skotska regementena i den brittiska armén fortsatte att använda högländsk dräkt under förbudstiden. Där fick tartanen en tydlig roll som uniformstyg.
När ett förband använde ett bestämt mönster och beställde tyg till uniformer bidrog det till enhetlighet. Vissa tartaner fick därigenom en fastare utformning och en stark förknippning med ett särskilt regemente.
Black Watch är ett välkänt exempel på hur ett tartanmönster har blivit nära förbundet med militär historia.
Regementena bidrog också till att tartan förknippades med skotsk militär identitet inom den brittiska staten.
Militären var dock en av flera krafter bakom utvecklingen. Väverier, klanledare, föreningar och författare bidrog också till att mönster dokumenterades, namngavs och spreds.
När klanmönstren fick fastare form
Kopplingen mellan vissa grupper och vissa tartaner utvecklades över tid. Under 1700- och framför allt 1800-talet blev namngivna mönster för klaner och familjer allt mer etablerade.
Väverier behövde kunna identifiera och sälja sina tyger. Klanledare och föreningar ville dokumentera traditioner och tillhörighet. Samtidigt växte efterfrågan på tydliga berättelser om vad olika mönster representerade.
Det bidrog till att äldre tyger, lokala traditioner och nyare formgivning ordnades i ett mer systematiskt mönsterarv.
Man bör därför vara försiktig med påståenden om att varje klantartan har burits oförändrad sedan medeltiden. Mönstrens bakgrund varierar, och en del av deras dokumenterade historia är betydligt yngre.
Det innebär inte att tillhörigheten saknar betydelse. En tradition kan ha vuxit fram senare och ändå ha blivit viktig för dem som för den vidare.
Kungligt intresse och 1800-talets tartanvåg
Efter att dräktförbudet hade hävts växte intresset för högländsk kultur. Under 1800-talet fick tartan en allt mer framträdande roll som symbol för hela Skottland.
Kung George IV:s besök i Edinburgh 1822 blev ett uppmärksammat tillfälle där tartan och högländsk dräkt stod i centrum. Författaren Sir Walter Scott bidrog till arrangemangen och till den romantiska bilden av Skottlands historia.
Besöket hjälpte till att göra tartan synlig i ett högtidligt och kungligt sammanhang.
Senare under århundradet förstärktes intresset genom drottning Victorias och prins Alberts engagemang för Skottland och Balmoral. Där användes tartan både i klädsel och inredning.
Under denna tid utvecklades också mer formaliserade former av högländsk högtidsdräkt. Äldre traditioner mötte nya ideal, kommersiell tillverkning och ett växande intresse för klanernas historia.
Dagens kilttradition har därför formats av flera olika miljöer: vardagsliv, militär klädsel, kungliga sammanhang och sällskapsliv.
Bröderna Allen och den omstridda tartanboken
En av tartanhistoriens märkligaste berättelser handlar om bröderna John och Charles Allen.
De kallade sig Sobieski Stuart och gjorde anspråk på att vara sonsöner till Bonnie Prince Charlie. Deras berättelse om kungligt ursprung saknade trovärdig grund, men väckte intresse i en tid då fascinationen för huset Stuart och Högländernas historia var stor.
År 1842 publicerades Vestiarium Scoticum. Verket presenterade 75 tartanmönster för skotska klaner och familjer och påstods bygga på ett äldre manuskript med ursprung på 1500-talet.
Tvivel redan före utgivningen
Brödernas uppgifter möttes inte av odelad tilltro. Redan före utgivningen hade Sir Walter Scott uttryckt skepsis mot det manuskript som de hänvisade till.
Det är en viktig tidsmässig skillnad: Scott dog 1832 och kunde därför inte ha granskat den färdiga boken från 1842.
Verkets påstådda historiska grund har senare avfärdats. Vissa av mönstren var brödernas egna konstruktioner, och boken kan inte användas som ett tillförlitligt vittnesmål om klanmönster på 1500-talet.
Mönster som levde vidare
Trots den tvivelaktiga bakgrunden fick Vestiarium Scoticum stort inflytande. Mönster ur boken togs upp av tillverkare och kom att etableras som klantartaner som fortfarande används.
Det betyder inte att alla klantartaner härstammar från bröderna Allen eller att samtliga mönster i boken skapades av dem.
Berättelsen visar däremot hur ett tveksamt påstående om det förflutna kan påverka en verklig tradition.
Ett mönster kan ha fått en påhittad ursprungsberättelse och ändå ha blivit en biogeistfull del av en klans senare historia.
Gamla namn betyder inte alltid gamla färger
Även beteckningarna på tartantyger kan skapa missförstånd.
Ord som Ancient, Modern och Weathered beskriver färgutföranden. De visar inte i sig när mönstret skapades.
En tartan i Ancient-färger behöver därför inte vara äldre än samma tartan i Modern-färger. Inte heller betyder Weathered att tyget faktiskt har åldrats eller utsatts för väder och vind.
Det är ytterligare ett exempel på varför man behöver skilja mellan ett mönsters dokumenterade historia och hur det presenteras eller säljs i dag.
En tradition som fortsätter att växa
Tartanens historia tog inte slut under 1800-talet. Nya mönster skapas fortfarande för familjer, platser, föreningar, företag och andra gemenskaper.
I The Scottish Register of Tartans dokumenteras både äldre och nyare tartaner. Registret gör det möjligt att undersöka mönster, trådföljder och uppgifter om deras bakgrund.
En registrering är däremot inte ett bevis för att ett mönster har ett gammalt ursprung. Den som vill förstå historien behöver också granska vilka källor uppgifterna bygger på.
Använd koden med försiktighet.
För mig ligger en stor del av tartanens dragningskraft i att traditionen fortfarande lever. Den kan bära minnen av det förflutna och samtidigt ge plats åt nya berättelser.
Historia att bära med kunskap och glädje
Tartanens historia är varken en obruten rad av uråldriga klanregler eller en enda stor uppfinning. Den ha vuxit fram genom människors arbete, behov, övertygelser och fantasi.
Här finns skickliga vävare, praktiska kläder, politiska symboler, militära uniformer och kunglig prakt. Här finns också kommersiella intressen och berättelser som visat sig vara för bra för att vara sanna.
Att känna till detta tar inte bort glädjen i att bära tartan. För mig ger det snarare tyget mer innehåll.
När jag tar på mig en kilt bär jag inte bara ett rutmönster. Jag bär något som människor har använt, förändrat och gett betydelse under lång tid – och som fortfarande har en självklar plats i livet.
För mer om färger, mönstervarianter och valet av tartan finns huvudsidan Tartan – mer än bara rutor.
Källor och vidare läsning
National Museums Scotland – Jacobites and tartan: Symbolism and style
National Museums Scotland – Highland Style: Tartan trends in Georgian Britain
National Museums Scotland – Tartan trendsetting in our library catalogue
West Highland Museum – berättelsen om bröderna Sobieski Stuart
The Scottish Register of Tartans
