Loch Lomond 14 Years Peated (nr 11122)
Highland,
Malt
Tydlig rökighet
Alkoholhalt 46%
Pris 220 kr (350ml)
Provad 2015-06-19
Smak:
En behaglig rök smak som efter att fått öppna sig inte blir så betydande.
Anar en fruktighet som består av citrus, honung och fatkaraktären
Efter vattning: Tydligare rökighet och även inslag av honungen ökar så även fatkaraktären.
Doft: Fruktig med inslag av citrus, ljung, honung och även rök
Efter vattning blir dessa behagligt mer framträdande.
Färg– ljusgul, åt halmhållet.
Tidigare provning
Smak:
En tydlig rökig smak.med inslag av fatkaraktär. Det jag inte hade förväntat mig var förnimmelsen av päron som jag kunde ana.
En lättare whisky när jag jämför med tex. laphroaig
Doft: Nyanserad med rökighet, där jag åter kan känna lite päron men även halm, honung och citrus.
Övrigt: En bra whisky som jag fick i 50 år present och som med sin bleka färg förvånade mig både i doft och smak upplevelse.
Denna kommer jag att köpa fler gånger, tror att det kan vara en bra ”instegs” whisky om man vill prova på en rökig modell utan att direkt gå på islay whiskyn.
Denna Whisky är också kapten Haddocks favorit, känd från böckerna om TinTin
När Tintins tecknare Hergé skulle modernisera äventyret Den svarta ön inför utgivningen på de brittiska öarna 1965-66, behövdes ett fiktivt whiskymärke. I tidigare versioner av äventyret användes Johnnie Walker, men nu behövdes någonting nytt. Tecknarstudion hittade då på Loch Lomond, kanske efter namnet på Storbritanniens största sjö. Senare visade det sig att det faktiskt fanns en whiskysort med detta namn. I senare äventyr exponeras denna whisky vidare.
Mer om Loch Lomond (från tidningen allt om Whisky 2010-02-22 )
Med ena foten på var sida om gränsen mellan låg- och högländerna står en främmande fågel bland de skotska destillerierna. Det vackra namnet till trots så är det inga bedårande vyer besökarna bjuds.
Inte särskilt romantiskt heller – det blir det aldrig i ett övergivet textilfärgeri. Loch Lomond charmar sällan någon whiskydrickare, ändå är det ett mycket spännande destilleri.
Med ena foten på var sida om gränsen mellan låg- och högländerna står en främmande fågel bland de skotska destillerierna. Det vackra namnet till trots så är det inga bedårande vyer besökarna bjuds. Inte särskilt romantiskt heller – det blir det aldrig i ett övergivet textilfärgeri. Loch Lomond charmar sällan någon whiskydrickare, ändå är det ett mycket spännande destilleri.
Loch Lomond skulle inte få särskilt många utmärkelser på The Golden Globe i whiskyvärlden om maltkonnässörerna fick dela ut förtjänstordnar. Förmodligen skulle Loch Lomond bli en nollpoängare i vilken Eurovision Whisky Contest som helst. Ändå är Loch Lomond ett av de mest intressanta destillerierna att besöka, åtminstone för den som går igång på destilleriteknik. Loch Lomond liknar nämligen inget annat brännvinskokeri i hela världen.
Som sagt, Loch Lomond är en udda fågel i whiskyfaunan. Dess egenheter är många. Det är det enda destilleri som har samma namn som sin vattenkälla. Det är det enda destilleri som producerar både malt- och grainwhisky i samma anläggning. Det är det enda destilleri som renodlat sin försäljning till lågprismarknader och stormarknader. Den som har besökt några destillerier i Skottland och som plötsligt kommer in på Loch Lomond lär tro att man har bytt ut pannorna mot flygande tefat. Där ståtar nämligen fyra runda halslösa konstruktioner dockade med mystiska kolonner. På många håll i whiskylitteraturen brukar dessa kallas Lomondpannor, det är dock inte sant. Lomondpannan är en helt annan konstruktion som uppfanns 1955 av Alistair Cunningham och som användes vid Glenburgie och Miltonduff och som fortfarande stånkar på i modifierad form på Scapa. Med pannorna på Loch Lomond har de bara namnet gemensamt.
Loch Lomond och Tintin
För Tintins vapendragare, den vidunderlige sjöbjörnen Haddock, är whiskyn en ständig följeslagare och ett oslagbart smörjmedel till den saltaste och mest oborstade av världslitteraturens munviga trutar. Första gången Loch Lomond dyker upp i ett Tintin-äventyr är i den omtecknade versionen av Den svarta ön (1965), ett äventyr som till stor del utspelar sig på en ö utanför den skotska byn Kiltoch. I den första svartvita versionen av Den svarta ön från 1938 är det istället Johnnie Walker som Haddock dricker. När albumet skulle ges ut i Storbritannien ville förlaget att det skulle moderniseras. Hergé skickade sin medarbetare över kanalen för att göra skisser. Detta var precis samtidigt som Loch Lomond byggdes och det är väl rimligt att anta att starten var omskriven och att Loch Lomond just därför fick en hedersplats i Haddocks barskåp. Någon medveten produktplacering är det med all säkerhet inte. Även om det kan misstänkas i Tintin hos Gerillan där Loch Lomond verkligen hårdlanseras. ?
